Fitnessmixxen

Känner att jag är allt eller inget med bloggen. 

Ofta får jag bra idéer eller att, jaa men det här ska jag skriva. Sen blir det aldrig av eller så känns det helt plötsligt som en omöjlighet?? Kanske inte så extremt, men det tar emot. 

 

Jag har så många tankar, idéer och åsikter som florerar i mitt huvud, men ofta stannar dem där. Det är inte att jag inte vågar framföra dem, utan snarare som att dem försvinner någonstans på vägen från huvudet ut ur munnen. Dem fastnar på tungan och får aldrig se dagens ljus. Jag är en funderare och fyller många krav på den introverta-skalan. Läser en bok om detta och jag lär mig mycket. Jag har naturligtvis extroverta drag också, vilket jag kan tycka är skönt. Speciellt i dagens samhälle när man förväntas att alltid vara utåt och framåt, höras och synas. 

 

Jag har lätt att fastna i tankebanor och kan lägga många stunder på att bara försvinna in i fantasins värld. Ibland känns det som att min energi ofta kommer från de stunder då jag sitter och bara tänker eller svävar iväg, även om jag kan få energi från andra människor också. Ibland är behovet av ensamtid stort och ibland lite mindre, jag är en person som tycker det är skönt att komma hem och bara njuta av tystnaden framför att starta upp tv, musik och allt som går. Inte för att jag är emot musik & ljud, men det är sällan avslappning för mig. 

 

Sen är jag oftast blygare än vad männiksor runt omkring verkar tro, men det har väl med den bild jag försöker förmedla omvärlden att göra. Framför kameran däremot, där trivs jag och tar gärna många bilder. Även om endast ett fåtal får se dagens ljus. 

 

Jag vet inte egentligen vad jag vill komma fram till med detta inlägg, och det var inte ens nått sånt här jag tänkte skriva från första början. Kanske att alla är olika, och kanske en förklaring till varför jag stundtals bombar med inlägg och stundtals är precis knäpptyst. Lagom vore nog att eftersträva här dock. Egentligen.